inget genomtänkt jävla syfte, nu kör jag bara

Lite tidigare ikväll såg jag "The hours" för tredje gången, vilket ledde till en stunds lite djupare tankeverksamhet, där citat som "that is what we do, that is what people do, they stay alive for each other" och "it's possible to die" agerade ackomanjemang. Sen gick jag och bortstade tänderna och när jag stod där framför spegeln och dreglade lite tandborstningskum så tänkte jag på hur bra jag har det, egentligen. Visserligen så både hoppas jag och räknar med att jag kommer vara lyckligae när jag är 58 än nu, men jag tänkte på att jag, ifall jag lever om 40 år, så kommer jag troligtvis se tillbaka på tiden som är nu och tänka att varför, varför, varför var jag inte lyckligare för jag hade ju allt (vill ni att jag rabblar upp? jag har mat, värme och husrum i överflöd, utan att jag behöver göra någonting för det. jag har en underbar liten mamma som älskar mig och bara mig över allt annat i världen. jag har bröst som inte når ner till knäna och jag har hälsan i behåll. jag har fan världens finaste vänner. jag har en man i min närhet som bär mig över alla djupa vattenpölar så jag slipper bli blöt om fötterna. dessutom har jag en livskamrat att dö för samt väldigt mycket mer)?.